Ytbehandling av koppar och dess legeringar

Slipning

Slipning med slipband eller skivor med bundet slipmedel tillämpas ofta före polering och eventuell metallisering. För formvaror är i regel kornstorlekarna 180-220 tillräckligt grova att starta med, medan för smidda detaljer 80-100 kan vara lämpliga. Skivhastighet 20-25 m/s.
Det förekommer även produkter med enbart slipad yta. Man kan framställa ytor med olika mönster från grovt linjärt till fin satin genom att slipa på olika sätt, borsta med t ex metall eller fiberborstar eller blästra. Metoderna bereder inga svårigheter. De erhållna ytorna bör så snabbt som möjligt missfärgningsskyddas med t ex vax eller klarlack, om de ej skall behandlas vidare.

Polering

Man använder lämpligen sisal-, tyg eller filtskivor med obundet polermedel, t ex pimpsten, trippel, järnoxid, wienerkalk. Medlet tillförs vanligen i flytande, ibland även i fast form. Polermedlets sammanhållande ingredienser måste vara lätta att avlägsna före ytbehandlingen. Skivans periferihastighet är 20-45 m/s, de högre hastigheterna för högre glans. Trumling i lämpligt polermedel förekommer även.

Putsning

För rengöring av måttligt missfärgade föremål finns i handeln putsmedel i fast eller flytande form eller som putsvadd. Den rengöring som medlen ger är ofta en följd av en kombination av mekanisk polering och kemisk upp lösning. Man bör observera att en del medel är ammoniakhaltiga; med tanke på risken för spänningskorrosion bör man vara noga med att avlägsna alla rester av medlen från mässingsföremål. Man kan även avlägsna svag missfärgning genom att tvätta i en 3-5-procentig lösning av en svag organisk syra såsom oxalsyra eller vinsyra, ev tillsatt med fint pimpstenspulver. Det är till fördel om putsmedlet eller lösningen innehåller en korrosionsinhibitor en dylik fördröjer förnyad missfärgning.

Målning

Önskar man i undantagsfall måla föremål av koppar och kopparlegeringar, kan man använda färger baserade på de bindemedel som anges under klarlackering nedan. Lämplig förbehandling är t ex borstning, som ger en uppruggad yta och bra fäste för färgen. Se f ö färgfabrikantens anvisningar.

Ytskydd

Koppar och kopparlegeringar är mycket korrosionshärdiga, men deras ytor naturliga eller artificiellt framställda förändras med tiden om de lämnas oskyddade. Man kan förhindra eller fördröja förändringen genom att anbringa olika slag av ytskydd.

Inhibitorbehandling

Man uppnår ett temporärt skydd mot missfärgning om man doppar föremålen i en varm lösning av 10 g av korrosionsinhibitorn bensotriazol/l vatten (närbesläktade inhibi torer finns även). Behandlingen förekommer i vissa fall på plåt och band före leverans från halvfabrikattillverkare. Inhibitorn kan även finnas som en impregnering i omslags och mellanläggspapper. Temporärt skydd ger även en oljefilm, antingen direkt påförd eller erhållen vid sköljning i tunn oljeemulsion, som omedelbart torkats in. Vissa formvaror t ex dragen rundstång levereras med en tunn oljefilm, härrörande från dragningen.

Klarlackering

Om man vill uppnå mera varaktigt missfärgningsskydd på färdiga detaljer, bör de lackeras med någon typ av klarlack. Det är viktigt att den yta som skall lackeras är väl rengjord, liksom att lackeringen om möjligt sker omedelbart efter en föregående ytbehandling, t ex blästring och polering.
Lackerna torkar vanligen vid rumstemperatur, eller snab bare vid förhöjd temperatur. Om man vill utnyttja det se nare, är det viktigt att temperaturen ej väljs så hög att ytorna missfärgas av denna anledning. Man måste som vid all lackering noga beakta de skyddsföreskrifter som lack leverantören anger.

Förekommande lacker är:

Nitrocellulosalack (s.k. Zaponlack)

Lacken är billig och var förr mycket vanlig. Den ger ett ganska gott skydd mot missfärgning inomhus, utomhus är emellertid skyddet kortvarigt. Mörka fläckar uppkommer i anslutning till porer i lackbeläggningen.

Cellulosaacetatbutyratlack, epoxilack

Även dessa lacker används i huvudsak för inomhusändamål. Epoxilack har mycket god härdighet mot kemikalier, slag och nötning. Den är dock en tvåkomponentslack som behöver värme behandling för att härda. Båda lackerna tenderar att mörkna inomhus.

Akryllack

Lacken ger ett gott skydd mot missfärgning och är relativt motståndskraftig både mot kemikalier, slag och nötning. Den är användbar även för utomhusända mål, t ex för dörr och fönsterpartier, fasadelement, dekorativa föremål.
En speciell typ är s k INCRALAC1) (INCRA = Internatio nal Copper Research Association). Denna lack har toluen som lösningsmedel och innehåller bensotriazol som korro sionsinhibitor. Den ger missfärgningsskydd utomhus under åtminstone 3-5 år. Man påför bäst lacken genom sprutning, under lämpliga betingelser kan man även använda pensel eller doppa föremålen i lacken torknings tiden är emellertid mycket kort. Lacken är lufttorkande. Flera nya typer av akrylbaserade lacker lämpade för koppar i utomhusmiljö har kommit ut på marknaden på senare år. Det är för användning utomhus lämpligt att anbringa minst 3 skikt. För inomhusanvändning räcker vanligen 1-2 skikt. Optimal total skikttjocklek är ca 25 μm.

Polyuretanlack

Önskar man bättre nötningshärdighet än vad akryllacken ger, kan man använda polyuretanlack. Lufttorkande varianter finns, som torkar vid rumstempe ratur, men dock så långsamt att förhöjd temperatur kan vara att föredra. Optimal skikttjocklek är 5 μm. Två skikt rekommenderas. Lacken är lämplig för t ex dörrbeslag, ledstänger, sparkplåtar och varudiskar.

Silikonlack

Lacken ger bästa skyddet för detaljer som är avsedda att användas vid förhöjd temperatur och under re lativt svåra förhållanden. Lacken är ej särskilt nötnings härdig, och det kan visa sig nödvändigt att utanpå den an bringa ett skikt av en mera nötningshärdig lack.

Omlackering

Man kan avlägsna de flesta lufttorkande lacker med den i aktuell lacktyp använda lösningsmedels typen. För att förbehandlingen före omlackeringen ej skall bli för komplicerad, bör denna ske på ett så tidigt missfärgningsstadium som möjligt.

Inoljning och vaxning

Lackering och laminering används när man önskar ytor som under längre tid är underhållsfria. Om man istället är beredd att lägga ner arbete, kan man underhålla och för bättra den vackra lystern hos ytor på föremål av koppar och kopparlegeringar genom att med jämna mellanrum olja eller vaxa dem. Vanliga oljor är paraffinolja, linolja, ri cinolja och citronolja.
Lämpliga vaxer är blandningar av karnaubavax och terpen tin eller bivax och terpentin, liksom kommersiellt tillgäng liga hårdvaxer för billack.
Medlen förs lämpligen på och gnids in med trasa. Tätare intervall mellan behandlingarna ger mer attraktiva utseen den. Intervallet beror även på vilken nötning detaljerna ut sätts för. Några veckor till en gång per halvår kan vara ak tuella intervaller. Inoljning eller vaxning med intervall på något år av naturligt eller konstgjort patinerade ytor före kommer också. Man kan förbättra medlens skyddsverkan genom att blanda in en inhibitor av t ex triazoltyp.

Lämna en komentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.